Ryttar-VM har startat, skrev jag i det förra inlägget.

Nu har ryttar-VM tagit en halvhalt. Allt är inställt idag söndag, till och med mediacentrat är stängt, allt på grund av vädret.

Idag skulle det ridits om medaljerna i dressyrens kür, med tre svenskar i startfältet, men av det blev det inget. Fälttävlan skulle avslutats med banhoppningsprovet. Det får nu i stället ridas i morgon måndag.

Man hade kunnat peta in dressyren i måndagsprogrammet men valde att låta bli. Hästarna ska nämligen flyga hem den dagen och det ansåg man vara för riskfyllt. Efter en stor ansträngning har hästarna förlorat mycket vätska och just normal vätskenivå är det viktigaste för en hästs välbefinnande och undvikande av transportsjuka. Troligen hade de inte hunnit dricka tillräckligt mycket mellan tävlingen och avresan, och på planet är det inte lätt att få dem att dricka. Så för att undvika att någon häst skulle fara illa valde man att ställa in küren.

Lite synd är det att det blivit som det blivit, många hade sett fram emot küren. Med tanke på hur spännande och tätt det varit i Grand Prixen och i Specialen förväntade sig många ett sportsligt högkvalitativt drama, med Patrik Kittel och Therese Nilshagen i rollistan.

För fälttävlanshästarna blir det nu en extra vilodag mellan terrängritt och banhoppningsprov och det är ju positivt för dem. I eftermiddag (lokal tid) är det veterinärbesiktning. Det blir utan Anna Freskgårds Box Quity som kom i mål med en allvarlig senskada. Det svenska laget har nu tre ryttare kvar och hoppet om att ta sig från sjunde till sjätte plats (åtminstone) i lagtävlan återstår. Lyckas det är OS-platsen säkrad. Mycket ansvar hänger på Niklas Lindbäck, Ludwig Svennerstål och Louise Svensson Jähde men efter att, alla tre, ridit felfritt i terrängen kommer de att rida med stort självförtroende.

Liksom Box Quity senskadades den norska hästen Euforian och därmed var sagan all den här gången för Norges första VM-ekipage i fälttävlan någonsin, Piia Pantsu-Jönsson-tränade Heidi Bratlie Larsen.

 Inte så trångt på flyget mellan New York och Charlotte.

Självklart står vädret i fokus här i North Carolina. På TV-kanalerna, inte minst den lokala,  handlar det inte om något annat. Redan på resan hit igår, på planet mellan New York och Charlotte, varnades man för att det kunde bli ”bumpy”. Uppenbarligen var det många som föredrog att stanna hemma för vi var bara ett tiotal passagerare på hela planet. Visst skakade det lite den sista halvtimmen när vi började närma oss Charlotte. Men det var inte värre än vid en höstlig flygning mellan Arlanda och Sturup.

Det har regnat konstant sedan vi kom hit, men ärligt talat, det är inte så farligt. Inte här, där vi befinner oss. Däremot lite längre norrut i delstaten har folket fått känna på blötan. Där ligger Florence och snurrar och vägrar att flytta på sig, samtidigt som hon släpper ifrån sig regn som har översvämmat allt. Jag ser tv-bilder på vägar som förvandlats till floder och träd som inte behövt så hårda vindpustar på sig för att ramla. 13 personer har dött när träd fallit över deras hus eller bil, när deras bilar fastnat i vattnet eller vattnet de gått i blivit strömförande.

I morgon ska det sluta regna, solen ska återvända – liksom luftfuktigheten. Så kommande veckas rapporter härifrån lär nog handla mycket om den klibbiga värmen.