Peder Fredricson gick sist ut av svenskarna vid första dagens hoppningar. Den placeringen i laget var gjord av en anledning.

– Peder klarar av att gå en hel lång dag och vänta, förklarade förbundskapten Henrik Ankarcrona.

Uppstigning tidigt, avresa från hotellet 07,15, bangång till klockan 09,00 och sedan – inget. Bara väntan, för Peder Fredricson. Ungefär klockan 15,45, med startnummer 102, i värsta hettan, var det hans tur att tävla, med Christian K.

– Jag tittade på när Fredrik (Jönsson) och Malin (Baryard-Johnsson) red, sedan åkte jag till ett litet hus här i närheten och sov en timme, berättade Peder.

Och när han äntligen fick rida in på banan var han förberedd. Det blev felfritt och bästa svenska resultat.

– Det var en pärs med värmen, sa Peder.

– Men det är värst för oss ryttare, hästarna kyls ner hela tiden och vi rider inte fram mer än nödvändigt.

– Jag är väldigt, väldigt nöjd med Christian K. Tidshoppning är inte riktigt hans grej, men han kämpade på fantastiskt bra. Jag kunde hålla min plan och nådde ungefär mitt mål att vara bland topp 15.

Även i torsdagshoppningen kommer Peder att vara sist ut av svenskarna. Men i övrigt är den inbördes startordningen ändrad så att Henrik von Eckermann är först, sedan rider Malin Baryard-Johnsson och därefter Fredrik Jönsson.

– På så sätt behöver inte samma häst gå när det är som varmast alla dagar, sa Ankarcrona.

Han kunde sammanfatta första dagens svenskinsatser med ett leende.

– Jag tycker alla gjort superinsatser. Vi fick två nedslag som vi inte ville ha på grund av ryttarmissar. Men vi är helt klart med i leken. Det är inte vilken placering man har i det här läget som är det viktigaste, utan hur många nedslag man är efter och  jag tror vi är nära de framför oss, sa han.

Andra omgången, (som räknas både individuellt och för laget) rids på torsdagen, den tredje på fredagen. Därefter fördelas lagnedaljerna.

– Då blir det hoppningar som passar oss bättre. Lite större hinder men utan någon tidspress, förutom att klara maxtiden. Vi är här för att ta medaljer och det ska vi kämpa för, sa Ankarcrona.