Full fart på framridningen i Falsterbo.

Jag tänkte bara gå en snabbrunda på området runt den stora gräsbanan vid Falsterbo Horse Show.

Det tog nästan två timmar!

För det är ju just det det är med Falsterbo. Förutom en massa bra sport är det alla mötena med människor. Allt från bekanta från kommunen till världsstjärnor och tränare som helt enkelt bara minglar och trivs.

Efter att ha löst alla ridsportens problem tillsammans med Per Sandgaard och Pether Markne stötte jag på vår förra världsstjärna Peter Eriksson och hans kompis Fredrik Gustafsson. Till för något år sedan arbetade de tillsammans med hopphästar på Santa Rosa farm i Mexiko. Peter har flyttat hem (och rider bland annat Peder Fredricsons hästar på Grevlunda) medan Fredrik har stannat kvar.

Fredrik tillhörde den svenska eliten men hittade så småningom sin nisch där borta i Mexiko.

– Det är rena drömjobbet för en nördig hästmänniska, sa han.

– Härligt klimat, trevliga människor, ridning på förmiddagarna och en del träningar därefter. Det är perfekt.

Brunbränd och avslappnad tillbringar han nu sina två veckors semester i Falsterbo.

– Var ska en hästnörd vara om inte här, skrattade han.

Falsterbo Horse Show inleddes som vanligt i lördags med kvalklasser, dels i amatörtourerna (både hoppning och dressyr) och dels för dem som skulle rida finalen i lag-SM.

På söndagen blev det allvar, då reds finalen, över två omgångar, i hoppningens lag-SM. Jag följde klassen från staketet vid insläppet och det är helt klart där man ska vara. Det är här man känner allvaret, spänningen, nervositeten. För här såg jag rutinerade världsryttare springa omkring och kasta ut de sista goda råden inför lagkamraternas ritter, lagledare som ivrigt räknade på resultat, glädjen över felfria ritter och besvikelsen när en bom som inte fick falla ändå föll. Det vill säga, all dramatik som finns i just hoppning i lag.

Till slut stod Österlens RK som vinnare, med svenskirländaren Shane Carey, hans fru Linnea Ericsson-Carey, Ingemar Hammarström och Evelina Lavén i laget och med Selma Hammarström som stöttande reserv. De behövde inte ens hoppa om om segern.

Det fick däremot Flyinge och Tärnö för att göra upp om silver och bronsmedaljerna. Flyinge var bäst, nya Simone Jagestrand fick förtroendet att rida omhoppningen och red hem silvret till sitt lag.

Flyinge satsade på unga ryttare i grundomgångarna, för att ge de unga erfarenhet att rida i lag. Mycket väl tänkt, men det höll på att kosta dem finalplatsen. Men tack vare ett återbud fick Flyingeryttarna ändå chansen. När det så blev skarpt läge i finalen plockade lagledare Anders Grane fram ”det tunga gardet” och det höll, som sagt, till en silverplats.

I morgon onsdag ska det regna, mycket, i Falsterbo under förmiddagen. Det gör inte så mycket för lagom till när den populära Huntingklassen börjar vid fyratiden ska det vara uppehåll. Onsdagen brukar vara en riktig familjedag och det lär det bli i år också.