Lerigt!

Där har ni dagens nyckelord för ryttar-VM i Tryon.

På flera håll i delstaten North Carolina där vi är har det utlysts undantagstillstånd. I spåren av orkanen Florence har det öst ner vatten, flera hundra millimeter, den mesta nederbörden på en gång här sedan 1945. Tävlingsområdet i Tryon klarade sig hyfsat och fick ”bara” runt 100 mm under söndagsdygnet men gummistövlar var fotbeklädnaden att föredra.

Allt var stängt hela söndagen men nu kunde vi äntligen lämna hotellet och köra de sju milen från Shelby där vi bor till tävlingsplatsen i Tryon. Ackrediteringen gick smidigt och lika enkelt var det att få en parkeringsplats, trots att det ordinarie parkeringen regnat bort. En golfbilsshuttle är aldrig långt borta i USA och vips körde en trevlig dam fram och tog med oss till arenan. Så någon lerklafsning blev det aldrig för oss.

 Tävlingsområdet i Tryon är fortfarande en byggarbetsplats. Mediacentrat är inget undantag.

När väl datorn och alla andra arbetsredskap var uppackade inne i mediacentrat tog jag en lite promenad för att orientera mig. På huvudarenan pågick bangången för fälttävlans hopprov. Det var många spända och nervösa miner hos ryttarna, det var ju mycket som stod på spel.

 Bangång inför fälttävlans hopprov inne på stora arenan.

Strax bredvid, intill stallområdet, förbereddes paradressyrhästarna för veterinärbesiktning. Det gick ganska vilt till så det är bara att hoppas att hästarna lugnar ner sig tills det är dags för tävling i morgon. Svenska hoppet står ju till Louise Etzner-Jacobsson, dubbla EM-medaljören som också räknas som stor svensk medaljchans här.

Mitt i röran sprang jag på hoppryttarna och fick ett litet snack över staketet med Fredrik Jönsson. Han berättade att allt är väl med hästarna, inte minst med hans egen Coldplay.

– Han var en aning matt efter karantänen men nu när vi fick rida igen har han varit väldigt pigg. Han trivdes jättefint i regnet igår, sa Fredrik och såg fram emot eftermiddagens veterinärbesiktning av alla hopphästarna.

– Allt är bara bra, både med min häst och de andra svenska.

Det trista för honom och de andra ryttarna är att inte ha så mycket att göra. Hemma är de ju vana vid fulla dagar och många hästar att rida. Här har de bara en. Men Fredrik skulle ägna förmiddagen åt att titta på hur hans före detta kollegor fälttävlansryttarna klarade sin hoppning.