Det gick inte riktigt som Louise Etzner-Jakobsson hoppats på i sin VM-debut. Hon red för medalj, men det blev ingen.

– Jag är inte alls nöjd med min ritt, sa hon efteråt.

– Jag tyckte att det saknades tryck bakifrån i Zenard. Däremot är jag glad för att han kändes så lydig och mjuk.

Hon nådde 70,780 procent, klart under sin normala 75-procentnivå, vilket gav en femteplats. Det var andra som lyckades bättre, bland andra brasilianaren Rodolpho Riskalla (silver) på lånade hingsten Don Henrico (73,4 procent) och nederländskan Sanne Voets med 73,9 procent (guld).

Men Louise är inte färdig med VM:et i Tryon. Hon är kvalad till küren på lördag och där hoppas hon ta revansch och kunna snudda vid 80-procentsnivån.

Exakt samtidigt som Louise Etzner-Jakobsson tävlade red de svenska ryttarna in för träningshoppning inne på stora banan. Inför varje mästerskap får ryttare och hästar tillfälle att dagen före första klassen under några minuter känna på förhållandena på arenan. Varje lands ryttare är inne samtidigt, några väljer att inte hoppa alls (som kanadensarna här) eller så hoppar de några eller alla hindren.

Jag minns från denna träningshoppning inför EM i Madrid 2011. Rolf-Göran Bengtssons Ninja la Silla hoppade så extremt bra och det visade sig ju några dagar senare (när det blev guld) att intrycket stämde. Den här gången kunde jag inte låta bli att imponeras av Fredrik Jönssons Coldplay som var så oerhört spänstig. Men fina var också Henrik von Eckermanns Mary Lou, Peder Fredricsons Christian K, reserven Stephanie Holméns Flip’s Little Sparrow, medan Malin Baryard-Johnssons Indiana som vanligt var vild. Malin måste helt enkelt gilla läget när den egensinniga damen bestämt sig. Nu kom hon så nära kombinationen, med medföljande dåliga språng, att Malin valde att ta om den och då blev det bättre. Henrik von Eckermann, som inte fick till det på vattengraven i EM i fjol, hoppade vattengraven två gånger.