Det är inte mycket folk på läktarna här vid EM-tävlingarna i Rotterdam.

Det var glest i förmiddags när hoppningens andra runda reds. Lite bättre i kväll vid dressyrens Grand Prix Special, där paradressyrryttarna fick sina medaljer i en paus. Bland dem var Louise Etzner-Jacobsson som tog ett fint brons med sin Zenard. Härligt efter alla bekymmer i fjor i VM i Tryon där Zenard plötsligt drabbades av fång. Men efter en orolig höst är både Louise och Zenard igång och siktar nu på Paralympics i Tokyo nästa år.

Men, som sagt, trots att Nederländerna är ett stort hästland är det snålt med publik. Det innebär bland annat att den där riktiga mästerskapskänslan inte har infunnit sig. Att arenan är liten spelar också in, liksom att det knappt finns några trevliga ställen runt omkring för folk att umgås vid.

Men till lördagens dressyrfinal ska det i alla fall vara utsålt. Kanske blir det också det till söndagens hoppning, trots att hemmaryttarna knappast gjort så mycket för att locka till sig sin publik.

Arenan är till vardags en hästanläggning med en massa uppstallningar. En del av invånarna är kvar här vilket vi märker när vi ska prata med ryttarna i mixed zone. Plötsligt sticker ett hästhuvud ut och tittar lite slött på oss.

Jag har inte hunnit undersöka hur det är att ha häst här, men jag har inte hittat några hagar, eller några ridvägar men förhoppningsvis finns de i dungarna häromkring.

Mellan hoppningen och dressyren var det en välbehövlig paus idag. Vi passade på att testa pannkakorna som står på menyn vid en pytteliten servering bakom paradressyrarenan, precis invid en skogsdunge. Det var gott och det var mysigt. Synd bara att getingarna också tyckte det.