I morgon fredag är det dags för Nations Cup i Falsterbo.

Svenskarna vill ju vinna, men England, Belgien, Schweiz och Frankrike kommer med superstarka lag. Britterna har hela klanen Charles, det vill säga unge Harry och hans yngre syskon Scarlett och Sienna, förstärkta med Robert Whitaker, för Belgien kommer bland andra Pieter Devos, Nicola Philippaerts och Abdel Said, Frankrike har Mathieu Billot, Olivier Robert och Kevin Staut och schweizarna laddar med namn som förre Europamästaren Martin Fuchs, Steve Guerdat och Henrik von Eckermanns fru Janika Sprunger (medan Henrik rider GCT i Spanien).

Det lär bli en högklassig och spännande upplaga av nationshoppningen i Falsterbo.

Sverige är inte med i högsta ligan i år men får naturligtvis tävla i Falsterbo ändå, utan att slåss om värdefulla poäng. Värdefullt tillräckligt blir det ändå, inte minst för förbundskapten Henrik Ankarcrona. Den 10 augusti måste han anmäla vilka ryttare han ska ha med i EM och Falsterbo blir sista tillfället för svenska laget att tävla och för ryttarna att visa form.

Vi har vant oss vid att se Baryard, två gånger Fredricson och von Eckermann i den blågula uppställningen. Så blir det inte i år. Det mest rutinerade namnet (och här finns ju rutin i överflöd) är Rolf-Göran Bengtsson. Han rider sin fina skimmelhingst Zuccero som nu är fri från den gräspollenallergichock han drabbades av i samband med GCT-tävlingarna i Stockholm.

– Zuccero känns väldigt fin. Jag kan inte klaga på hans form, sa Rolf-Göran som i Falsterbo har med sig dottern Pamina, 8 år.

– Pamina har fått ta med sin ponny hit och ska rida lite här i de fina omgivningarna.

Rolf-Görans lagkamrater blir tre av dessa fyra: Wilma Hellström, Petronella Andersson, Marcus Westergren och Evelina Tovek. Min gissning är att det blir Tovek som får bli reserv.

Petronella är väldigt lokal, född och uppvuxen i Höllviken och barndomskamrat med supersystrarna Stephanie och Nicole Holmén. ”Nella” jobbar för storstallet Stephex och tillbringar vintrarna i Wellington i Florida.

– Vi har eget stall och eget hus där. Det är fantastiskt att få vara i sådant klimat under vintrarna, sa Nella.

Wilma Hellström och hennes vita, enögda Cicci har varit väldigt bra under vinterns världscup och även gjort en bra utomhussäsong. Marcus Westergren har hållit på länge, men inte på femstjärnig nivå. Han har vunnit många gånger i Falsterbo, men då har det handlat om unghästfinaler, nu är han med bland ”de stora”.

– Helt plötsligt hände det. Hästarna har bara gått bättre och bättre, sa han.

Räkna med att åtminstone två av Falsterbolagets ryttare, vid sidan om Rolf-Göran, åker till EM.

Ett par timmar efter att skyfallen upphört över Falsterbo på onsdagen fylldes läktarna till brädden av publik. Falsterbo Hunting lockar alltid men i år blev det inte särskilt spännande. Tidigare om åren har det varit alltför dåliga ritter med hästar som inte varit förberedda för uppgiften och någon gång lite för svåra banor. Numera bjuds enbart rena fälttävlansryttaren in, ryttare med hästar som vet vad det handlar om. Svårigheterna för dem är omgivningen och det faktum att det är snabbaste tid som vinner.

– Att rida på tid på det sättet är inget vi är vana vid, påpekade Niklas Lindbäck.

För banbyggare Staffan Lidbeck och tekniske delegaten Jan Jönsson har det varit en grannlaga uppgift att få till rätt nivå på bansträckningen. Man kan nog konstaterar att på det stora hela gjorde de ett bra jobb, men frågan var ändå om det inte blev lite för lätt med tio av de 17 startande felfria på hinder.

– Det är något vi får fundera över. När det blir för lätt är risken att några rider för fort och det då kan bli farligt. Men blir det för svårt är det heller inte roligt, resonerade Janne Jönsson.

Det blev svensk seger genom Ebba Adnervik (som red 40 sekunder snabbare än sin pappa Henrik). För Felicia Andrée blev dock huntingen är annorlunda upplevelse. Hennes Una Cardenta knyckte till när hon hoppade den fasta stenmuren. Med sin hals knockade skimmelstoet sin ryttare rakt på hakan, så hårt att Felicia tuppade av och föll avsvimmad av. Felicia kunde dock resa sig efter en stund och, med stöd, själv gå från banan.